publicerad: 2021
spritta
spratt, supinum undviks, presens spritter
verb
●
ofta med partikelntill
plötsligt rycka till (i kroppen) om varelse el. kropp(sdel); äv. i opersonliga konstruktioner
det spritter (av något)
JFR
rycka 2
någon/något spritter (till) (av något) (någonstans)
någon spritter (till) (av något) (någonstans)
något spritter (till) (av något) (någonstans)
sprittande fisk i vattnet; det spritter i musklerna; hon kände fostret spritta i magen; han spratt till just som han höll på att somna
○
äv. om liknande känsla eller dylikt, som tecken på styrka och livlighet
det spritter i hela kroppen av livslust
○
äv. om något som tyder på el. ger upphov till sådan känsla
vanligen presens particip
sprittande dansmelodier; sprittande glädje
belagt sedan 1510 (Jungfru Marie Örtagård);
fornsvenska spritta; trol. till
1sprätta!!
sprittasprittande