publicerad: 2021  
späcka späckade späckat
verb
späck`a
● vanligen perfekt particip stoppa in bitar av späck i kött eller dylikt, vid matlagning
något är späckat (med något) (av någon)
späckad kalv­stek
○ äv. beträffande annan ingrediens
plommonspäckad
○ äv. bildligt ofta perfekt particip (nästan) helt fylla
JFR proppa 1
facktaspäckad; stjärnspäckad
texten var späckad med tekniska termer; vänt­hallen var späckad med folk; stats­ministern hade ett späckat program
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Hästläkedom i En Antecknares Samlingar); fornsvenska späkka
späckaspäckande, späckning