publicerad: 2021  
spöka spökade spökat
verb
spö`ka
● visa sig som spöke
SYN. gå igen
någon spökar
det sades att Vita frun spökade i slotts­tornet
○ ofta i opersonlig konstruktion finnas spöken el. försig­gå oförklarliga saker
det spökar
det spökade i slottet; det måste spöka här, nu har klockan stannat igen
○ äv. bildligt om besvärande tanke, obehag eller dylikt
något spökar
det är det gamla mag­såret som spökar; han kunde inte sova, det var an­tagligen jobbet som spökade
belagt sedan 1555; av lågtyska spöken 'spöka; trolla; spå'; grundbet. trol. 'ngt som skymtar svagt'
spökaspökande, spökeri
spöka ut