publicerad: 2021  
stav staven stavar
stav·en
substantiv
1 rak, lång­smal an­ordning av drygt halv kropps­längd som (normalt) hålls i handen och an­vänds som stöd för kroppen spec. vid vandring
JFR käpp
bambustav; gåstav; herdestav; tiggarstav; vandringsstav
○ spec. äv. om skid­stav
stavtag
ett längd­åknings­paket med skidor, stavar, pjäxor och bindningar
○ spec. äv. om (längre) så­dan an­ordning som hopp­hjälp­medel
hoppstav
hoppa stav
○ äv. om mot­svarande idrotts­gren
i stav segrade NN på 5,60
○ äv. om mindre sådant före­mål
glasstav; gurkstav; morotsstav
○ äv. lång­smalt trä­stycke som in­går i parkett
parkettstav
○ sär­skilt streck eller bok­stav i runalfabetet
JFR runa 1
bryta staven över någon/något fördöma någon/någoti sin debatt­artikel bröt hon staven över svensk skolpolitik
belagt sedan 600-talet (runsten, Gummarp, Blekinge (Danmarks Runeindskrifter)); runform stAbA (plur.), vanligen övrig runform staf, fornsvenska staver 'käpp; rå­märke; bok­stav'; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'styv'; jfr ur­sprung till bokstav, stabbur, stackare
2 lång­smal sinnes­cell i ögats nät­hinna
JFR 1tapp 3
ögats ljus­känsliga stavar
belagt sedan 1863