publicerad: 2021
1stilla
ingen böjning
adjektiv
still`a 
●
som inte rör (mycket) på sig om person el. företeelse
JFR
orörlig
den blanka vattenytan i en stilla damm; hans händer var aldrig helt stilla
○
äv.
lugn och tyst ofta med (mer el. mindre uttalad) religiös bibetydelse
en stilla junikväll; hon bad en stilla bön
○
äv. om (profan) handling
försynt, stillsam
en stilla undran
i sitt stilla sinne
se
sinne
stilla veckan
se
vecka
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken);
fornsvenska stilla; av lågtyska stille med samma betydelse; besläktat med
1stall!!
Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Psalmboken 114:1 (svensk text Carl Oscar Mannström 1915)
Allt är frid. Psalmboken 114:1 (svensk text Carl Oscar Mannström 1915)
2stilla
adverb
still`a
●
utan att röra sig i fråga om person el. företeelse
stå stilla!; lillpojken kan aldrig sitta stilla
○
äv. utvidgat (ofta i religiösa sammanhang)
lugnt och tyst
mormodern avled stilla i natt
belagt sedan början av 1500-talet
Ett Forn-Svenskt Legendarium
3stilla
stillade stillat
verb
still`a
●
få att dämpas eller upphöra med avseende på starkt kroppsligt behov el. obehagligt sinnesintryck
någon stillar något
stilla smärtan; stilla hungern med några smörgåsar
○
äv. med avseende på själslig upplevelse
stilla oron; få sin nyfikenhet stillad
○
äv. konkret
stilla blodflödet
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor);
fornsvenska stilla; till
1stilla!!
stillastillande
