publicerad: 2021  
1stilla ingen böjning
adjektiv
still`a
som inte rör (mycket) på sig om person el. före­teelse
den blanka vatten­ytan i en stilla damm; hans händer var aldrig helt stilla
äv. lugn och tyst ofta med (mer el. mindre ut­talad) religiös bi­betydelse
en stilla juni­kväll; hon bad en stilla bön
äv. om (profan) handling försynt, stillsam
en stilla undran
i sitt stilla sinne se sinne
stilla veckan se vecka
belagt sedan ca 1500 (Josua bok, Domare boken); fornsvenska stilla; av lågtyska stille med samma betydelse; besläktat med 1stall!!
Stilla natt, heliga natt!
Allt är frid. Psalm­boken 114:1 (svensk text Carl Oscar Mannström 1915)
2stilla
adverb
still`a
utan att röra sig i fråga om person el. före­teelse
stå stilla!; lillpojken kan aldrig sitta stilla
äv. ut­vidgat (ofta i religiösa samman­hang) lugnt och tyst
mor­modern av­led stilla i natt
belagt sedan början av 1500-talet Ett Forn-Svenskt Legendarium
3stilla stillade stillat
verb
still`a
få att dämpas eller upp­höra med av­seende på starkt kroppsligt behov el. obehagligt sinnes­intryck
någon stillar något
stilla smärtan; stilla hungern med några smör­gåsar
äv. med av­seende på själslig upp­levelse
stilla oron; få sin ny­fiken­het stillad
äv. konkret
stilla blod­flödet
belagt sedan början av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska stilla; till 1stilla!!
stillastillande