publicerad: 2021
stirra
stirrade stirrat
verb
●
titta intensivt i oföränderlig riktning
någon stirrar (i något)
JFR
glo
någon stirrar (på någon/något)
någon stirrar (på någon)
någon stirrar (på något)
han låg och stirrade in i väggen och sade ingenting
○
ofta med bibetydelse av förvåning
hon bara stirrade på honom när han förklarade att han tänkte säga upp sig
stirra sig blind på något
se
blind
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Helige Bernhards Skrifter);
fornsvenska stira; trol. besläktat med
sten
stirrastirrande