publicerad: 2021  
stolpe stolpen stolpar
stolp·en
substantiv
[stål`-]
1 upp­rest påle
grindstolpe; staketstolpe; telefonstolpe; tältstolpe
resa en stolpe
○ spec. som bärande del av mål­ställning, t.ex. fotbolls­mål
JFR ribba
stolpträff
skottet tog i stolpen
stolpe in via stolpen in i måletvilket ofta an­ses spec. elegant t.ex. i fot­boll: straffen gick stolpe in och mål­vakten var chans­lös ○ äv. bildligtmed­gånghon har all­tid haft stolpe in i allt hon före­tar sig
stolpe ut via stolpen ut på planenhan drog fri­sparken stolpe ut och returen rensades enkelt bort av en back ○ äv. bildligtmot­gångdet var stolpe ut för Sveriges del i helgens fri­idrotts­tävling
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska stolpe; gemensamt germanskt ord, av samma urspr. som stjälpa och styv
2 an­teckning som stöd för minnet särsk. in­för före­drag
skriva ner några stolpar; talaren behövde varken manuskript eller stolpar
belagt sedan 1772