publicerad: 2021  
strida stred stridit, presens strider
verb
stri`da
1 ut­kämpa (militär) strid
JFR kämpa
någon strider (med/mot någon/något) (för/mot/om någon/något)
någon strider (med någon) (för någon)
någon strider (med någon) (för något)
någon strider (med någon) (mot någon)
någon strider (med någon) (mot något)
någon strider (med någon) (om någon)
någon strider (med någon) (om något)
någon strider (med något) (för någon)
någon strider (med något) (för något)
någon strider (med något) (mot någon)
någon strider (med något) (mot något)
någon strider (med något) (om någon)
någon strider (med något) (om något)
någon strider (mot någon) (för någon)
någon strider (mot någon) (för något)
någon strider (mot någon) (mot någon)
någon strider (mot någon) (mot något)
någon strider (mot någon) (om någon)
någon strider (mot någon) (om något)
någon strider (mot något) (för någon)
någon strider (mot något) (för något)
någon strider (mot något) (mot någon)
någon strider (mot något) (mot något)
någon strider (mot något) (om någon)
någon strider (mot något) (om något)
soldaterna stred man mot man; FN-truppens upp­gift var att skilja de stridande styrkorna åt
○ äv. i fråga om kamp utan vapen
JFR tvista
strida för sina ideal
strida med blanka vapen se vapen
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen); fornsvenska stridha; nära besläktat med 1strid!!, 2strid!!
2 med prep.mot stå i mot­sättning till något
något strider mot något/sats
något strider mot något
något strider mot sats
hans agerande stred mot lagen; hennes beteende stred mot god smak
belagt sedan 1541
stridastridande, 2strid