publicerad: 2021  
sträcka ut sträckte sträckt, presens sträcker
sträck·er ut
verb
sträcka u´t
● äv. fast sammansättn., se utsträcka förlänga
JFR 2sträcka 1
utsträckning
någon sträcker ut något
sträcka ut ledigheten
○ äv. öka farten särsk. under löp­tävling
någon/något sträcker ut
någon sträcker ut
något sträcker ut
hon lät hunden sträcka ut i långa språng; på bortre lång­sidan sträckte han ut
belagt sedan 1810
sträcka ut sig