publicerad: 2021  
stunda stundade stundat
stund·ar
verb
stun`da
● ofta presens particip närma sig om viktig händelse i fram­tiden
JFR förestå 1
något stundar
det stundande bröllopet; förhoppningsvis stundar bättre tider
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska stunda 'vänta, bida'; till stund; jfr ur­sprung till instunda, tillstunda, åstunda