publicerad: 2021
sven
svennen svenner
svenn·en
substantiv
1
ålderdomligt
ung man
○
spec. (förr)
pojke eller man som genomgått första skedet av riddarutbildning
JFR
riddare 1
○
spec. äv.
tjänare
belagt sedan 1000-talet (runsten, Bjälbo, Östergötland);
runform suain, fornsvenska sven, svän 'gosse; ung man; tjänare; väpnare'; gemensamt germanskt ord, trol. med grundbet. 'frände'