publicerad: 2021
svälja
svalde svalt, presens sväljer
verb
sväl`ja 
●
ibland med partikelnner, utan större betydelseskillnad
låta glida ner genom svalget och matstrupen genom reflex i tunga och strupe m.m.
JFR
1sluka
sväljreflex; sväljrörelse
någon sväljer (något)
någon sväljer (ner något)
tugga och svälja; svälj (ner) tabletten med ett glas vatten
○
äv. bildligt, spec.
acceptera
någon sväljer (sats)
han kunde inte svälja att de hade förbigått honom
○
spec. äv. med bibetydelse av att någon blir lurad eller dylikt
en historia som polisen inte svalde
svälja förtreten
se
förtret
svälja gråten
se
gråt
belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen);
fornsvenska svälghia; gemensamt germanskt ord; jfr ursprung till
svalg
sväljasväljande, sväljning
