publicerad: 2021  
sätt sättet, plural sätt, bestämd plural sätten
sätt·et
substantiv
1 sär­skild form för ut­förandet av något
JFR förfarande
arbetssätt; räknesätt; simsätt; spelsätt; tillvägagångssätt; tänkesätt; uttryckssätt
ett bra sätt att hålla sig i form; vi måste lösa konflikten på ett smidigt sätt; på ett eller annat sätt ska det nog ordna sig; allt ordnade sig på bästa sätt; han presenterade resultaten på ett över­skådligt sätt
○ spec. i ett skämtsamt ut­tryck
alla sätt är bra ut­om de tråkiga
○ spec. i fråga om upp­förande
hennes rätt­framma sätt; hon har ett behagligt sätt; han har ett otrevligt sätt
belagt sedan 1450 (öppet brev utfärdat av änkan Ingegärd med gåvor till prästbordet i västgötska Grolanda socken (Äldre handlingar rörande Vestergötland)); fornsvenska sät(t); till sätta
2 sär­skild form för att (tanke­mässigt) betrakta något ofta i ut­tryck för halvt med­givande
JFR aspekt 1, avseende 2, 2mån, 2vis
på det sättet är han ganska trevlig men inte annars; på ett sätt kan man förstå att hon är upp­rörd, men hon hade inte behövt ta i så där
○ spec. i vissa negerande (förstärkande) ut­tryck (inte) alls
inte på minsta sätt; hans handlande är på intet sätt försvarbart
(ja­så,) på så sätt ja­så, är det så?jag har sagt upp mig och tänker börja plugga igen. – Jaså, på så sätt.
på sätt och vis ur viss syn­vinkel, i viss månvissa entusiaster menar att träd­gården på sätt och vis blir mer intressant på vintern
belagt sedan 1555
3 av­gränsad mängd före­teelser av visst slag
JFR omgång 2, set 2, uppsättning 2
tågsätt; vagnsätt
belagt sedan 1637; samma ord som sätt 1, med an­slutning i bet. till set 2