publicerad: 2021  
1söm sömmen sömmar
sömm·en
substantiv
söm´
● sammanfogning av tyg- eller skinn­stycken eller dylikt med (sy­maskins)nål och tråd
fällsöm; kedjesöm; raksöm; sidsöm
sy sömmar; sprätta upp sömmen; nylon­strumpor med söm; rocken gick upp i sömmarna
○ äv. något ut­vidgat sutur
syna någon/något i sömmarna noga under­söka någon/någotett an­tal ministrar riskerade att få sina affärer synade i sömmarna
belagt sedan 1430–50 (Fem Mose böcker); fornsvenska sömber 'söm; sömnad'; gemensamt germanskt ord; bildn. till sy
2söm sömmet äv. sömmen, plural söm, bestämd plural sömmen
sömm·et
substantiv
söm´
● spik med av­smalnande huvud, för fastspikning av häst­sko
sömhål
belagt sedan 1479 (Skrå-Ordningar); fornsvenska söm; nära besläktat med 1söm!!