publicerad: 2021  
söva sövde sövt, presens söver
verb
sö`va
● ibland med partikelnner, utan större betydelse­skillnad få att somna vanligen om ljud
söva någon/något
söva någon
söva något
en sövande rytm; sövande musik; det sövande dunket från rälsen
○ sär­skilt på konst­gjord väg bedöva med narkos eller dylikt
patienten sövdes ner före operationen
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser); fornsvenska söva; nord. ord, urspr. 'komma någon att sova'; jfr ur­sprung till sova
sövasövande, sövning