publicerad: 2021  
te teet teer
te·er
substantiv
● en klar, uppiggande njutnings­dryck som bereds av torkade blad av te­busken
tebjudning; tekopp; tevatten; ceylonte
en kopp te; grönt och svart te; brygga en kanna te; teet ska dra tre minuter; te eller kaffe efter maten?
○ äv. om liknande drycker av andra växter el. växt­delar
kamomillte; örtte
○ äv. om de torkade bladen eller dylikt
teodling; tepåse
ett hekto te; te i lös­vikt
något är inte någons kopp te någon är inte sär­skilt svag för någotslipa och spackla är inte min kopp te; visst var fram­förandet bra, men musiken är inte min kopp te
belagt sedan 1703; via tyska eller franska av kinesisk dial. t'e med samma betydelse, möjl. via malajiska te(h)
Den verklige tekännaren
tillagar sitt te så­lunda:
den verklige tekännaren
gudskännaren människo­kännaren
sköljer själarna ordentligt
med kokande vatten. Karl Vennberg, Den verklige tekännaren (i Halmfackla, 1944)