publicerad: 2021  
1termit termiten termiter
term·it·en
substantiv
termi´t
typ av myr­liknande, samhälls­bildande (tropisk) insekt med bitande mundelar, trådliknande antenner och tunn, vit hud som är mycket känslig för temperaturväxlingar (vilket gör att djuret aldrig lämnar sina gångar); före­kommande äv. i Syd­europa
termitsamhälle; termitstack
hela huset var genom­gnagt av termiter men de ljus­skygga djuren hade lämnat ytter­höljet kvar
belagt sedan 1821; av senlat. ter´mes, genitiv ter´mitis, 'trä­mask'
2termit termiten
term·it·en
substantiv
termi´t
en blandning av aluminium­pulver och järn­oxid som brinner vid mycket hög temperatur och där­för an­vänds vid svetsning
belagt sedan 1902; av tyska Thermit med samma betydelse; till grek. thermos´ 'varm'