publicerad: 2021  
1ticka tickade tickat
verb
tick`a
● ge ifrån sig korta, distinkta ljud i snabb takt som en klocka; om klocka el. annat före­mål
ticka (iväg/på)
ticka (iväg)
ticka (på)
klockan tickade; taxametern tickade på; en tickande bomb
○ ibland äv. om tid, för att beteckna dess snabba flykt eller dylikt vanligen med partikel, sär­skiltiväg, på
sekunderna tickade iväg
belagt sedan 1888; av ljud­härmande urspr.
tickatickande, tickning, 1tick
2ticka tickan tickor
tick·an
substantiv
tick`a
● typ av rör­svamp som har hatt med ofta trådig, kork­artad eller trä­hård konsistens och var­av många arter är rötsvampar och an­griper levande träd; ett få­tal är ätliga
tickröta; fnöskticka; fårticka; tallticka
belagt sedan 1611; sv. dial. ticka; av ovisst urspr.