publicerad: 2021
tigga
tiggde tiggt, presens tigger
verb
●
försöka beveka (någon) att lindra ens armod genom att skänka en gåva
någon tigger (något) (av/från någon)
någon tigger (något) (av någon)
någon tigger (något) (från någon)
tigga pengar; tigga bröd; i slummen var det många som livnärde sig på att tigga
○
ofta med tonvikt på resultatet
med partikelnihop
någon tigger (ihop något)
han lyckades tigga ihop tusen kronor
○
äv. försvagat
enträget be om något konkret el. abstrakt värde
någon tigger (någon) (om något/att+verb/sats)
någon tigger (någon) (om något)
någon tigger (någon) (om sats)
någon tigger (någon) (om att+verb)
barnen tiggde om glass; fången tiggde om nåd; hon tiggde och bad dem om hjälp
○
äv. ytterligare försvagat
be att få
hon blev röksugen och tiggde en cigarett
tigga stryk
se
stryk
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska þiggia 'få; utbedja sig; tigga'; trol. urspr. 'sträcka ut handen efter'