publicerad: 2021
tillskriva
tillskrev tillskrivit tillskriven tillskrivna, presens tillskriver
verb
1
skriva (formellt) brev till
någon tillskriver någon (i/om något/sats)
någon tillskriver någon (i något)
någon tillskriver någon (i sats)
någon tillskriver någon (om något)
någon tillskriver någon (om sats)
han har tillskrivit JO i ärendet
belagt sedan 1347 (brev från Bo Jonsson till ärkebiskop Birger);
fornsvenska tilskriva
2
anse (någon) vara bärare av viss egenskap eller dylikt
JFR
tillräkna
någon tillskriver någon/något något
någon tillskriver någon något
någon tillskriver något något
man måste tillskriva henne ett visst mod
○
äv.
anse (någon/något) vara upphovet eller orsaken till
JFR
attribuera
tavlan har tillskrivits Rembrandt; hon ringde aldrig, men det tillskrev han hennes glömska
○
äv.
anse (någon) som rättmätig innehavare av något (abstrakt) värde
man tillskrev henne hela äran; båda parter tillskrev sig segern
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning);
efter lågtyska toschriven, urspr. 'skriva på för någons räkning'
tillskrivatillskrivande, tillskrivning