publicerad: 2021  
tillskriva tillskrev tillskrivit tillskriven tillskrivna, presens tillskriver
verb
till`skriva
1 skriva (formellt) brev till
någon tillskriver någon (i/om något/sats)
någon tillskriver någon (i något)
någon tillskriver någon (i sats)
någon tillskriver någon (om något)
någon tillskriver någon (om sats)
han har till­skrivit JO i ärendet
belagt sedan 1347 (brev från Bo Jonsson till ärkebiskop Birger); fornsvenska tilskriva
2 an­se (någon) vara bärare av viss egenskap eller dylikt
JFR tillräkna
någon tillskriver någon/något något
någon tillskriver någon något
någon tillskriver något något
man måste till­skriva henne ett visst mod
○ äv. an­se (någon/något) vara upp­hovet eller orsaken till
JFR attribuera
tavlan har till­skrivits Rembrandt; hon ringde aldrig, men det till­skrev han hennes glömska
○ äv. an­se (någon) som rätt­mätig inne­havare av något (abstrakt) värde
man till­skrev henne hela äran; båda parter till­skrev sig segern
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); efter lågtyska toschriven, urspr. 'skriva på för någons räkning'
tillskrivatillskrivande, tillskrivning