publicerad: 2021  
1tilltro till­tron
till|­tron
substantiv
till`tro
● över­tygelse om tro­värdighet eller på­litlighet hos någon/något
JFR förtroende 1, tillit
tilltro (till någon/något)
tilltro (till någon)
tilltro (till något)
sätta sin till­tro till någon/något; till­tron till regeringen var rubbad; hennes historia vann inte till­tro
belagt sedan 1883
2tilltro till­trodde till­trott, presens till­tror
verb
till`tro
● ofta refl. tro (någon) vara i besittning av viss (vanligen positiv) egenskap, förmåga eller dylikt
tilltro någon något/att+verb
tilltro någon något
tilltro någon att+verb
de tycktes till­tro honom över­naturliga krafter
○ äv. med av­seende på handling eller dylikt tro (någon) ha förmåga att ut­föra något
han till­trodde sig att kunna gå i land med upp­giften
belagt sedan 1523
tilltrotilltroende, 1tilltro