publicerad: 2021  
tjata tjatade tjatat
verb
tja`ta
ständigt (och tröttande) tala om eller fram­hålla samma sak som kan vara en upp­lysning, ett krav, en förmaning etc.
SYN. traggla JFR gnata
någon tjatar (någon) (om någon/något/att+verb/sats)
någon tjatar (någon) (om någon)
någon tjatar (någon) (om något)
någon tjatar (någon) (om sats)
någon tjatar (någon) (om att+verb)
om de bara tjatade till­räckligt länge skulle föräldrarna nog ge med sig; hon var tvungen att tjata på barnen för att få dem att lyda; han var innerligt trött på alla som tjatade om att han borde ta sig i kragen
äv. med tanke på en­skilt yttrande i en serie åter tala om något väl­känt som man redan flera gånger fram­hållit
nu tjatar jag, men så länge du inte gör som jag säger ...
äv. med betoning av resultatet refl., med partikelntill
någon tjatar (sig till något)
han tjatade sig till en ny cykel
belagt sedan 1839; sv. dial. tjata; trol. av ljud­härmande urspr.
tjatatjatande, tjat