publicerad: 2021  
tonvikt ton­vikten
ton|­vikt·en
substantiv
to`nvikt
● (sär­skild) styrka vid ut­talet av viss stavelse eller visst ord
JFR tryckaccent
tonvikt (på/vid något)
tonvikt (på något)
tonvikt (vid något)
de flesta svenska ord har ton­vikten på första stavelsen
○ ofta bildligt om sär­skilt in­riktning av upp­märksamheten
JFR betoning 2, emfas
biologiläraren lade sär­skild ton­vikt på miljö­aspekterna; fritidsverksamhet med ton­vikt på sport
belagt sedan 1787