publicerad: 2021  
torftig torftigt torftiga
torft·ig
adjektiv
[tår`-]
● som är i sämsta laget och bara nätt och jämnt till­räcklig vad gäller kvalitet, om­fattning eller dylikt
JFR enkel 2, 2knapp, skral
ett torftigt språk; ett torftigt rum på botten­våningen; maten på förläggningen var torftig; bokens inne­håll var torftigt; torftigt klädd (adverbial)
belagt sedan ca 1800 i sin nuv. bet.; jfr fornsvenska thorftoger 'behövande; fattig', till þorft 'behov'; jfr ur­sprung till nödtorft, tarv