publicerad: 2021
1torr
torrt torra
adjektiv
[tår´] 
1
som har ingen eller liten grad av fuktighet om person el. föremål (ibland med tanke på någon viktig del)
torr luft; torr jord; ta på sig torra kläder; hans läppar var alldeles torra; hon var alldeles torr i halsen
○
spec. om småbarn
som inte kissat/kissar på sig
hon blev torr redan i ettårsåldern
○
äv. om väderlek, period och dylikt
som kännetecknas av små mängder nederbörd
platsens torra fastlandsklimat; torrt och varmt väder; en torr sommar
○
ibland äv.
förtorkad till följd av ålder
en torr gammal brödkant; den torra gamla kroppen; torra grenar bör avlägsnas
○
äv. bildligt om ljud och dylikt
klanglös
en torr knall; hans torra hosta
ha sitt på det torra
ha uppnått en säkrad (ekonomisk) ställningdet är lätt för i-länder som redan har sitt på det torra att kräva att andra avstår från välståndsutveckling
(hålla ihop) i vått och torrt
se
våt
inte vara torr bakom öronen
se
öra
på torra vägen
se
väg
som ett torrt skinn
se
skinn
torr som fnöske
mycket torrplantorna var alldeles bruna och torra som fnöske
torr som snus
alldeles torrpå vintern blir hennes hud torr som snus
2
som har relativt liten sockerhalt om vin
MOTSATS
söt 1
en torr sherry
belagt sedan ca 1520
Peder Månssons skrifter (Nordling)
3
ofta något nedsättande
(överdrivet) saklig och fri från humor och inlevelse om person, framställning och dylikt
ett torrt föredrag; en lärare som ansågs torr och tråkig; romanen var torr som en akademisk avhandling; han konstaterade torrt att inte alla rymdes i bilen (adverbial)
○
ibland om försiktig el. föga spännande person
vardagligt
är han inte lite torr och tråkig?
○
ibland äv. med mer positiv värdering
(skenbart) saklig så att någon effektfull kontrast eller dylikt uppstår
de uppskattade hans torra humor
belagt sedan 1550
2torr
ingen böjning
substantiv
[tår´]
●
ålderdomligt
en måttenhet för (luft)tryck motsvarande 1 mm kvicksilver
belagt sedan ca 1950;
till efternamnet på den italienske fysikern E. Torricelli (1600-talet)
