publicerad: 2021  
traggel tragglet
traggl·et
substantiv
tragg´el
● var­dagligt ständig och tröttsam upp­repning (av visst inne­håll)
SYN. tjat
traggel (med/om något/att+verb/sats)
traggel (med något)
traggel (med sats)
traggel (med att+verb)
traggel (om något)
traggel (om sats)
traggel (om att+verb)
det var ett evigt traggel om pengar i familjen
○ äv. möda, an­strängning
de hade mycket traggel med det tunga bagaget
belagt sedan 1859; till traggla