SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

trankil trankilt trankila

trank·il

adjektiv

[-ki´l]

● lugn och oberörd

han tog nyheten om av­skedandet trankilt (adverbial)

○ äv. om handling och dylikt

belagt sedan ca 1740; ur lat. tranquill´us 'lugn'

SO

Alfabetisk lista

  trancherkniv (tranchera)
  trandans subst.
  trandans (trana)
  tranedans subst.
  tranfamiljen (trana)
  trankil adj.
  trankilitet subst.
  trankokeri (kokeri)
  trankokeri (tran)
  tranlampa subst.
  trans- förled

  Till   alla ordböcker