publicerad: 2021  
1trav travet el. ngn gång traven
trav·et
substantiv
● en gång­art hos fyrfota­djur (sär­skilt hos hästar) var­vid den ena fram­foten och den mot­satta bak­foten sam­tidigt lyfts och sätts i marken
SE trava 1 JFR galopp 1, skritt
sakta trav; rida i trav; falla in i trav; hästen satte av i trav
○ äv. trav­sport, travtävling vanligen lika mycket spel- som sport­evenemang
travkusk
det är trav på Solvalla i dag; han förlorade en massa pengar på trav
hjälpa någon/något på traven hjälpa någon/något att komma i gångde hjälpte naturen på traven genom att sätta upp en fågel­holk
belagt sedan 1555; till trava 1
2trav traven
trav·en
substantiv
● i sammansättn. (typ av) kors­blommig växt med vanligen vita små blommor
backtrav; fagertrav; fjälltrav; sandtrav
belagt sedan 1894; av oklart urspr.