SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SO

Svensk ordbok

publicerad: 2021  

triumfator triumfatorn triumfatorer

substantiv

triumfa`tor

● person som vunnit en lysande fram­gång särsk. genom att besegra någon

SYN. segerherre

Napoleon, triumfatorn vid Jena

belagt sedan 1737

SO

Alfabetisk lista

  tristess subst.
  tritium subst.
  triton subst.
  tritonus subst.
  triumf subst.
  triumfator subst.
  triumfatorisk adj.
  triumfbåge subst.
  triumfbåge (båge)
  triumfera verb
  triumfmarsch (triumf)

  Till   alla ordböcker