publicerad: 2021  
trumpet trumpeten trumpeter
trump·et·en
substantiv
trumpe´t
● ett blås­instrument av mässing med skål­formigt mun­stycke och ljus klang
trumpetfanfar; trumpetsignal; trumpetsolo
blåsa trumpet; han spelar trumpet i ett jazzband; trumpeterna smattrade medan regementet ryckte fram
○ äv. om andra före­mål med liknande form
örontrumpet
med pukor och trumpeter se puka
belagt sedan 1570; via tyska av franska trompette med samma betydelse, urspr. 'liten trumpet'; besläktat med 1trumma!!; jfr ur­sprung till tromb