publicerad: 2021
tränga sig
trängde trängt, presens tränger
träng·er sig
verb
●
ofta med partikel t.ex.fram, före
ta sig (fram) genom att tränga undan andra
någon tränger sig (fram/före/på) (någonstans)
någon tränger sig (fram) (någonstans)
någon tränger sig (före) (någonstans)
någon tränger sig (på) (någonstans)
tränga sig före i kön; de försökte tränga sig fram till podiet
○
äv. bildligt
han lyckades i karriären genom att tränga sig fram
○
spec.
med partikelnpå
ta kontakt (med någon) utan att ta hänsyn till att det kan vara besvärande
grannarna ville inte tränga sig på mitt i släktkalaset
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser);
fornsvenska þrängia sik