publicerad: 2021  
tränga sig trängde trängt, presens tränger
träng·er sig
verb
träng`a sig
● ofta med partikel t.ex.fram, före ta sig (fram) genom att tränga undan andra
någon tränger sig (fram/före/på) (någonstans)
någon tränger sig (fram) (någonstans)
någon tränger sig (före) (någonstans)
någon tränger sig (på) (någonstans)
tränga sig före i kön; de försökte tränga sig fram till podiet
○ äv. bildligt
han lyckades i karriären genom att tränga sig fram
○ spec. med partikelnpå ta kontakt (med någon) utan att ta hän­syn till att det kan vara besvärande
grannarna ville inte tränga sig på mitt i släkt­kalaset
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska þrängia sik