publicerad: 2021  
1tröska tröskan tröskor
trösk·an
substantiv
trös`ka
● maskin som är av­sedd för tröskning
skördetröska
belagt sedan 1885; till 2tröska!!
2tröska tröskade tröskat
verb
trös`ka
● fri­göra (sädeskorn) från halm och agnar vanligen med hjälp av skörde­tröska eller dylikt
någon tröskar (något) någon tröskar (igenom något)
tröska säd; gårdens folk var ute och tröskade
○ äv. om att fri­göra frön från frukt­skal och dylikt
○ äv. bildligt vanligen med partikelnigenom grundligt arbeta (igenom)
frågan hade tröskats igenom flera gånger tidigare
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska þriska, þryskia, tröska; gemensamt germanskt ord med grundbet. 'stampa sönder med fötterna'; jfr ur­sprung till tröskel
tröskatröskande, tröskning