publicerad: 2021  
tröst trösten
tröst·en
substantiv
● (något som ger) lindring i sorg eller bekymmer
JFR 1lisa
själatröst
tröst (för någon)
prästen sade några tröstens ord till änkan; hennes råd skänkte tröst; vännerna var honom till tröst och hjälp; han sökte tröst i flaskan; hon fann tröst i den stora litteraturen; en tröst i bedrövelsen var att ingen blev allvarligt skadad
○ spec. i ett ut­tryck för ute­bliven lindring
det var en klen tröst att konkurrenterna ock­så miss­lyckades
○ äv. om någon/något som en­bart genom att finnas till har denna verkan
barn­barnen blev hennes ålderdoms tröst
tröst för ett tiger­hjärta bara skenbar tröstdet var tröst för ett tiger­hjärta att han inte var ensam om att bli upp­sagd
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska tröst 'förtröstan; tröst'; gemensamt germanskt ord, besläktat med 1tro!!; jfr äv. förtrösta, trust