publicerad: 2021  
1tugga tuggan tuggor
tugg·an
substantiv
tugg`a
● mängd mat som tas in i munnen och tuggas på en gång
en tugga (något) en tugga (av något)
hon tog en rejäl tugga av smör­gåsen; han fick bara i sig några tuggor; en mål­tid att njuta av ända till sista tuggan
belagt sedan 1579; till 2tugga
2tugga tuggade tuggat
verb
tugg`a
● sönder­dela (föda) med tänderna för att under­lätta nedsväljning och mat­smältning
någon tuggar (något) någon tuggar (på något)
tugga maten ordentligt; han satt och tuggade på en korv­bit
○ äv. med av­seende på material som inte sväljs bearbeta med tänderna t.ex. i njutnings­syfte
tugga tobak; tugga tuggummi; hon tuggade nervöst på pennan
○ äv. om apparat eller dylikt som ut­för rörelser som liknar käkarnas
skrivaren tuggade fram rader av siffror; maskinen tuggar sönder träet
○ äv. bildligt med av­seende på intellektuella före­teelser ofta med partikelnom (upp­repat eller ständigt) bearbeta eller fram­föra
någon tuggar (om) något
en fråga som hon ofta tuggade för sig själv; han tuggade ständigt om samma gamla argument
tugga fradga se fradga
belagt sedan 1325 (Westgöta-Lagen); fornsvenska tiugga, tugga; nord. ord, besläktat med tyska kauen, engelska chew med samma betydelse och lat. gingi´va 'tand­kött'
tuggatuggande, tuggning