publicerad: 2021  
tukt tukten
tukt·en
substantiv
● något ålderdomligt (till­stånd av) sträng under­ordning under vissa regler
JFR disciplin 1
manstukt
barnen hölls i tukt och ordning
(hålla) i Herrans tukt och förmaning ur­sprungligen bibliskt, nu­mera ofta skämtsamt(hålla) i ett till­stånd av sträng disciplinfinansborgarrådet höll sina koalitions­kamrater i Herrans tukt och förmaning
belagt sedan 1480 (Skrifter till Läsning för Klosterfolk); fornsvenska tukt, tokt 'ridderlighet; god ordning'; av lågtyska tocht 'upp­fostran; tukt; straff'; besläktat med 1tåg 3, töja