publicerad: 2021  
tuva tuvan tuvor
tuv·an
substantiv
tu`va
● liten (gräsbeväxt) upp­höjning i marken
JFR rugge
tuvad; grästuva
de hoppade från tuva till tuva i kärret
liten tuva stjälper ofta stort lass en till synes obetydlig före­teelse har ofta stora (negativa) verkningardet började som en skuld på 700 kronor och slutade hos krono­fogden – liten tuva stjälper ofta stort lass
belagt sedan mitten av 1300-talet (i sms.; (Gotlands-Lagen)) fornsvenska thuva; nord. ord, trol. med grundbet. 'ngt svällande'; jfr ur­sprung till tumme