publicerad: 2021  
tvetalan bestämd form tve­talan, utrum
tve|­tal·an
substantiv
tve`talan
● något ålderdomligt det att göra två på­ståenden (om samma sak) som strider mot var­andra och där­för inte båda kan vara sanna; vanligen med an­tydan om med­veten lögn
JFR tve-
den an­klagade beslogs med tve­talan
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska tvätala