publicerad: 2021  
tvivla tvivlade tvivlat
verb
tvi`vla
● vara benägen att inte tro på det riktiga, värde­fulla eller dylikt i något
SE 2tro 2
någon tvivlar på någon/något/sats
någon tvivlar på någon
någon tvivlar på något
någon tvivlar på sats
hon tvivlar på att han har rätt; jag tvivlar på att de kommer att lyckas; efter det senaste fiaskot har experterna börjat tvivla på honom; hon tvivlar på hans kärlek; han skakade tvivlande på huvudet
○ spec. i religiösa samman­hang
tvivlare
"Tvivla icke utan tro!" sade Jesus
○ äv. försvagat vara oviss eller osäker om (riktigheten i) något; spec. i ett formel­artat ut­tryck
hon behövde inte tvivla på att hon gjorde ett viktigt jobb; Har han lovat att bli färdig till nästa vecka? Tillåt mig tvivla!
belagt sedan 1365 (proklamation utfärdad av kungarna Magnus och Håkon (Sveriges traktater)); fornsvenska tvifla; till tvivel
tvivlatvivlande, tvivel