publicerad: 2021
1tät
tätt täta
adjektiv
1
vars naturliga ingående delar befinner sig nära varandra vanligen om ansamling av likartade företeelser
MOTSATS
gles
en tät snårskog; tät bebyggelse; snön föll tät; täta ögonbryn; åskådarna stod i täta led; tätt befolkade områden (adverbial)
○
äv. med tanke på avståndet mellan bara två företeelser (äv. bildligt)
vanligen i adverbiell anv.
mycket nära
huset låg tätt intill vägen; en tätt åtsittande baddräkt; han svepte filten tätare om benen; NN vann, tätt följd av de andra i loppet; sensationerna duggade tätt (adverbial)
○
äv. om luft och företeelser i samband med den (särskilt med tanke på ogenomskinlighet och dylikt)
kompakt
tät dimma; röken låg tät över staden; i det täta mörkret syntes ingenting
○
äv. bildligt om (något som präglas av) tryckande el. intensiv stämning eller dylikt
en tät tystnad; en tät match
○
äv. med tanke på mängden innehåll (i förhållande till mängd text eller dylikt)
informationstät
en tät och svårläst framställning
2
som inte släpper igenom någon nämnvärd mängd vätska eller gas genom att vara fri från sprickor el. hål el. genom att vara väl tillsluten; om enskilt föremål eller dylikt
täta fönster; en tät jacka; hålla tätt; flaskan var inte tät så en del saft sipprade ut
○
äv. om föremål som inte släpper igenom ljus el. ljud
täta gardiner
○
äv. om passage eller dylikt som är tillfälligt tilltäppt (och om person, med tanke på detta)
vardagligt
JFR
täppt
tät näsa; hon var förkyld och tät i halsen
hålla tätt
1kunna kontrollera sin vattenkastningsjukdomen gör att han har svårt att hålla tätt
2inte avslöja någotde lovade att hålla tätt om överraskningen
hålla tätt (bakåt)
inte släppa in något målom målvakt el. lag:
hemmalaget tog tidigt ledningen med 2–0 och höll sedan tätt bakåt hela matchen
belagt sedan 1420–50
Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)
3
ofta förekommande
täta avbrott; täta besök; gästerna kom i tät följd; bussarna går tätt (adverbial)
titt och/som tätt
se
titt
belagt sedan 1469
Heliga Mechtilds uppenbarelser
4
vardagligt
rik
hans blivande svärföräldrar är ganska täta
belagt sedan 1845
2tät
täten täter
tät·en
substantiv
●
vanligen bestämd form sing.
främsta led i marscherande trupp eller dylikt
JFR
kö 2
tätkarl
täten viker av åt höger!; fanbärarna gick i täten
○
äv. om (placering bland) de främsta i någon hastighetstävling
ta täten; ligga i täten; på tredje varvet gick favoriten upp i täten; täten drog ifrån ytterligare
○
äv. bildligt
laget ligger i täten av tabellen; företaget gick i täten när det gällde medbestämmande
belagt sedan 1781;
av franska tête 'huvud; topp; spets'; jfr ursprung till
tête-à-tête