publicerad: 2021
tömma
tömde tömt, presens tömmer
verb
1
ofta med partikel, särskiltur
avlägsna hela innehållet från behållare eller dylikt, ofta genom hällning
någon tömmer (ur) något
tömma (ur) papperskorgen; tömma (ur) spannen; tömma askkoppen; brevlådan tömdes två gånger om dagen
○
spec. i uttryck för att ha avföring
tömma tarmen; tömma blåsan
○
spec. äv. (med avseende på dryckeskärl)
dricka ur
han tömde ölstopet i ett drag
○
spec. äv. med avseende på lokal och dylikt (och i fråga om personer)
utrymma
JFR
evakuera
spelhålan tömdes snabbt på folk när polisen kom
○
äv. bildligt
tömma sorgens bägare
belagt sedan 1400–25 (Heliga Birgittas uppenbarelser);
fornsvenska töma; till
1tom!!
2
ofta med partikel, särskiltut
låta avlägsnas från behållare eller dylikt, och ev. flyttas över till annan behållare; vanligen genom hällning
någon tömmer (ut) något (någonstans)
tömma soporna; han tömde ut väskans innehåll på bordet; hon tömde sanden ur skorna
○
ofta med tonvikt på överföringen till den nya behållaren
tömma vin på flaskor
belagt sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
tömmatömmande, tömning