publicerad: 2021  
uttömma uttömde uttömt, presens uttömmer
verb
u`ttömma
● ofta lös förbindelse, se tömma helt tömma på inne­håll
någon/något uttömmer något (någonstans)
någon uttömmer något (någonstans)
något uttömmer något (någonstans)
förråden var ut­tömda
○ äv. med av­seende på inne­hållet
fyndigheterna väntas bli ut­tömda till 2020-talet
○ sär­skilt med av­seende på abstrakt före­teelse
hennes krafter var helt ut­tömda; alla möjligheter tycktes ut­tömda
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska uttöma
uttömmauttömmande, uttömning