publicerad: 2021  
uppföda uppfödde uppfött, presens uppföder
verb
upp`föda
● ofta lös förbindelse, se föda upp få (barn eller unge) att växa och ut­vecklas genom att tillhanda­hålla näring
någon uppföder någon/något (med/på något)
någon uppföder någon (med något)
någon uppföder någon (på något)
någon uppföder något (med något)
någon uppföder något (på något)
upp­föda babyn på bröst­mjölk; hund­valpen upp­föddes mest på ett sär­skilt valp­foder
○ äv. med ton­vikt på resultatet, vanligen ekonomiskt värde­fulla djur
uppfödare
upp­föda mjölk­kor; upp­föda trav­hästar
○ äv. i fråga om andlig spis
han blev upp­född med Bibeln; hon blev upp­född med video­filmer och tv-serier
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska upföþa 'upp­föda; upp­fostra'
uppfödauppfödande, uppfödning