publicerad: 2021  
upplysning upp­lysningen upp­lysningar
upp|­lys·ning·en
substantiv
upp`lysning
1 det att förse (något) med ljus
upplysning (av något)
ibland mer konkret
förbättra upp­lysningen i rummet
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare); fornsvenska uplysning
2 ofta plur. (kortare) med­delande som av­ses vara till (direkt) praktisk nytta
upplysning (om någon/något/sats)
upplysning (om någon)
upplysning (om något)
upplysning (om sats)
in­hämta upp­lysningar; upp­lysningar lämnas i receptionen
ibland konkret
gå till upp­lysningen och hämta ut en broschyr
äv. beträffande (spridning av) fakta in­om visst om­råde
belagt sedan ca 1500 Josua bok, Domare boken
3 vanligen bestämd form en filosofisk och litterär riktning som fram­hävde det under­sökande förnuftet i mot­sats till tro på traditionella auktoriteter
(under) upplysningen
1700-talet brukar kallas upp­lysningens tide­varv
belagt sedan 1789; efter tyska Aufklärung med samma betydelse