publicerad: 2021
upplysning
upplysningen upplysningar
upp|lys·ning·en
substantiv
1
det att förse (något) med ljus
upplysning (av något)
○
ibland mer konkret
förbättra upplysningen i rummet
belagt sedan slutet av 1400-talet (H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare);
fornsvenska uplysning
2
ofta plur.
(kortare) meddelande som avses vara till (direkt) praktisk nytta
upplysning (om någon/något/sats)
upplysning (om någon)
upplysning (om något)
upplysning (om sats)
inhämta upplysningar; upplysningar lämnas i receptionen
○
ibland konkret
gå till upplysningen och hämta ut en broschyr
○
äv. beträffande (spridning av) fakta inom visst område
belagt sedan ca 1500
Josua bok, Domare boken
3
vanligen bestämd form
en filosofisk och litterär riktning som framhävde det undersökande förnuftet i motsats till tro på traditionella auktoriteter
(under) upplysningen
1700-talet brukar kallas upplysningens tidevarv
belagt sedan 1789;
efter tyska Aufklärung med samma betydelse