publicerad: 2021  
utbrytning ut­brytningen ut­brytningar
ut|­bryt·ning·en
substantiv
u`tbrytning
1 lös­görande av något som en separat enhet ur en större (samman­satt) helhet eller dylikt
SE bryta ut 1
utbrytning (av något)
○ spec. matematik
ut­trycket ab + ac om­vandlas genom ut­brytning till a(b + c)
belagt sedan 1734
2 det att bryta sig ut
utbrytningsförsök
en utbrytning (ur något)
en farlig ut­brytning ur bil­kön
belagt sedan 1694