publicerad: 2021  
utböling ut­bölingen ut­bölingar
ut|­böl·ing·en
substantiv
u`tböling
ned­sättande person från annan trakt
belagt sedan 1737; sv. dial. utböling, även 'gen­gångare av mördat barn'; till fornsvenska utbyrþ, till bära ut (om ny­fött barn som sattes ut i skogen för att dö)