publicerad: 2021  
utdika utdikade utdikat
verb
u`tdika
● vanligen lös förbindelse, se dika göra (mark­område eller dylikt) torrare genom att an­lägga diken för av­rinning
någon utdikar något
kärren ut­dikades för att bli odlingsbara; man ut­dikar myren för att få åker­jord
belagt sedan 1740
utdikautdikande, utdikning