publicerad: 2021  
utfall ut­fallet, plural ut­fall, bestämd plural ut­fallen
ut|­fall·et
substantiv
u`tfall
1 häftigt verbalt an­grepp
ett utfall (mot någon/något)
ett utfall (mot någon)
ett utfall (mot något)
oppositions­ledarens häftiga ut­fall mot regeringen
○ ur­sprungligen om fysisk attack
fäktarna gjorde ut­fall mot var­andra
○ spec. om mot­anfall från belägrad trupp
undsättnings­styrkans an­fall stöddes av ett ut­fall från fästningen
belagt sedan 1610; till ut och fall
2 slutligt resultat efter någon typ av beräkning, förhandling eller dylikt
SE falla ut 2, utfalla 1
utfallsprov; budgetutfall; skördeutfall
ett utfall (av något)
det ekonomiska ut­fallet av skattereformen
○ spec. statistik resultat i slump­mässigt försök
en samling ut­fall kallas för en händelse
belagt sedan 1772